1-3 december var det Iaido-EM som jag deltog i -för mitt fädernelands räkning, ”Iaido Team Finland”, CJ anlände på onsdagen den 3e för att delta i Jodo-EM i nidanklassen för det svenska landslaget.

Resultaten från EM blev att Sverige tog ett guld i iaido-shodan (Jesper Waldestål, Falkenberg) ett silver i shodan (Partik Almqvist, Glimminge Budokan), det blev ett brons i nidan (Jörgen Sjöholm, Glimminge Budokan) och ett brons i yondan genom Björn Stille. I jodo tog Sida Yin, FSKA guld i nidanklassen. Jag berättar om iaidon, och kanske får CJ inspiration att berätta om sina dagar i Magglingen.

Detta året bar det av till Magglingen. Det är något som liknar Bosön – Sveriges Elitidrottscentrum på Lidingön i Stockholm, där jag tillbringat många kurstillfällen sedan 2003.

Magglingen ligger på 1000m höjd över havet, ovanför en stad som heter Biel. Jag flög via Köpenhamn, och vid avstigning ur planet i Zürick visade det sig att Momi satt i samma bänkrad som jag, vid fönstret på andra sidan. Jag blundade så fort jag satt mig, och missade därför honom.

Vi reste tillsammans med Björn Stille och Andreas Bergström i det svenska iaidolandslaget – tåg söderut i en och en halv timme, till Biel. I Biel var det fuktigt och lite rått men inte kallt. Uppe i Magglingen dit vi tog oss med linbana, var det snö och kallt.

Vi tilldelades våra rum på hotellet, jag skulle bo med den andra finska landslagstjejen Eija och en av de unga landslagskillarnas mamma – och i foajén började den aldrig sinande strömmen av bekanta ansikten att dyka upp. Jag lär mig aldrig att hälsa rätt på de olika nationaliteterna. Fransmännen pussar i luften brevid båda kinderna en i taget, holländare på båda och så en till på den första sidan… det lir ofta en krock med näsan eller en förlägen avbruten hälsning. Finländarna är riktigt lustiga med det här. De märker inte att någon vill pussa kind, utan bara hejar och går vidare och den bekanta från ret innan får sänka sina armar efter den uteblivna omfamningen. Typisk dragande över en kam, det stämmer naturligtvis inte på det största flertalet, det var bara något jag noterade vid ett tillfälle.

Dominique, en frans gosig kvinna, hon har lärt sig krama på svenska. En rejäl kram helt enkelt.

En buss skulle hämta oss på måndag morgon. Pyttsan sa jag till Ulrike från Tyskland, jag tänker gå, det är ju bara ett par kilometer! Hallen var lite längre upp än hotellet, det gick en gångstig genom skogen, uppåt, uppåt, mjölksyrechock i benen och andningsbesvär inom 15 sekunder… Hallen heter ”World´s End Hall” – jag borde förstått.

Men jag gick upp varje morgon. Dock lärde jag mig att ta det lite lugnare efter första gången. Man dör helt enkelt. Man slutar andas, det finnsingen luft att dra in, eller lungorna är redan fulla och förmår inte tömmas…. jag vet inte vad, men tanken att ha dragit på sig en allvarlig lungsjukdom fick ge vika för faktumet att vi faktiskt befinner oss högt upp, på ett elitidrotts-centra där olika Schweiziska landslag tränar upp sig till OS och annat smått och gått. Att träna på hög höjd ger snabbare resultat. Bloddoping…

Som vanligt var det helt underbart att vara med igen. Jag har deltagit vid många EM. 1993 var de första, då var jag inte med, men 1994 i Sittard, Holland, deltg jag för första gången. 1995 Warwick, England och 1996 i Paris var jag med i mudan. 1997 i Wentorf utanför Hamburg var jag med i shodan. 1998 var det inget EM, 1999 i Brighton var jag inte med, 2000 i Sittard igen deltog jag i nidan och det allra första lagtävlingen var jag en av lagemedlemmarna. 2001 i Bryssel var jag inte med, men 2002 i Papendal i Holland var jag det, i sandanklassen. 2003 i Paris och 2004 i Stockholm var jag manager för det svenska landslaget. 2005 för första gången fick jag äran att representera det finska iaidolandslaget i nyförvärvad yondan. Sedan dess har det varit det finska laget i Brighton 2006, Paris 2007 och nu i Magglingen 2008. Det ryktas om EM 2009 men inget är bekräftat, bara rykten. Alla dessa år, och det är några till som är inventarier på EM:en. Momi och Rolf är alltid med förstås. Jag tror inte de missat en enda. men även av oss vanliga dödliga deltagarna, är det många som med åren blivit varma goda vänner. Jag var bara något år över 30 första gången och mina barn hade inte börjat skolan… nu är jag snart 50 och har blivit mormor – det störta som hänt förra året! Men det är fler i EM-inventarierna som börjat gråna lite smått.

Måndagen var det seminarium, tisdag individuella tävlingar och onsdag lagtävlingar samt graderingar.

Det var det största EM:et hittills, med 24 länder. Nya deltagare var Turkiet och Slovakien samt Makedonien. Men skulle alla länder som någon gng varit med i EM, kommit denna gng skulle det varit kring 30 länder. Checkien, Sydafrika, Israel bl a var inte med nu.

Schweizarna hade ordnat ett fint EM. De hade minimalt med funktionörer, men servicen var både snabb och proffsig och de var mycket trevliga hela tiden trots att alla drog i dem från alla håll med sina bekymmer som naturligtvis var viktigare än någon annans.

Maten var ok, även om köttet tog slut under första lunchdagen. Men det fanns annat. Allt fungerade helt ok.

Oj – tänk om den dagen kommer då jag inte längre är med i dessa sammanhang! Kan man åka dit ändå, vara nån slags hang-around, eller wanna-be…? Usch jag vill inte ens tänka på det.

Många av deltagarna på EM i iaido och jodohar ni alla chansen att träffa i Göteborg 2-5 juli, på vårt Göteborg iaido & jodo Open 2009… läs mer på hemsidan! www.shobukan.se

Foton från Magglingen finner man bl a på http://iaido-jodo.coretto.ch